I lördags var det öppet hus på AMB. 

Man fick gå runt och titta på skolan och ställa frågor till lärare och elever. Vi elever underhöll i Auditoriet under dagen. Jag och Andrea sjöng och spelade "luckiest girl".

 

På kvällen cyklade jag till Josefin. Hon mötte mig och vi började prata om hur fantastiskt fint det var ute. Snöflingorna var stora och det snöade lugnt, och det var helt tyst. Det var som om himmlen glittarde, snön tog aldrig slut. Vi båda blev helt fascinerade av hur något så litet kan göra så stor skillnad och bli så vackert. 

 

Nu blev det ganska djupt, men jag var tvungen att få ut känslan av hur amazing det faktiskt var ute den kvällen.